måndag 6 april 2009

En minnesdag

Idag är det den 6 april. Idag skulle vi få ett tredje barn. Istället minns jag.


Under de mörkaste av dagar
blev ett ljus dem givet
oförstående, men tacksamma
gladde de sig över det nya livet

Mörkret dröjde envist kvar
men lidandet som kvinnan bebodde
fick minskat herradöme
tack vare det som nu grodde

Hopp, glädje och framtidstro var dess lön
ljuset fick starkare fäste
vädjandet förvandlades till tacksamhetsbön

En droppe blod
förtvivlat hoppet hänger kvar
tvenne droppar, trenne
skriet om räddning tilltar:
"kan Du inte se, hur mycket vi redan älskar henne?"

Förlamande sorg, cynism, likgiltighet
är dess smärtsamma skörd
förintad framtid dess innebörd

Änglar omringar den sjukes bädd
tröstande de klär henne i acceptansens skrud
hjärtat fylls till varje brädd
av den kärlek som bara kan komma från Gud.

14/1 2009

3 kommentarer:

Rebecka sa...

Lilla syster! Vad skulle vi göra utan tro... och hopp...

Villeosagamamman sa...

Klarar inte att säga detta till dig personligen så jag skriver det här: Jag har tänkt på dig hela dagen, för jag vet precis vad denna dag är för dig. Jag känner din sorg, och din fantastiska tro. Du är en fantastisk kvinna.

Sara sa...

Kära hjärtat.... Varma kramar sänds till dig :)