Vackert ur Andra Nephi

Bara några guldkorn jag läst under veckan...

"Därför skall ni med fröjd ösa vatten ur frälsningens källa." 2 Ne 22:3

"Se de skall korsfästa honom, och sedan han legat i en gravkammare i tre dagars tid skall han uppstå med läkedom i sina vingar, och alla de som tror på hans namn skall bli frälsta i Guds rike." 2 Ne 25:13 (halva)

"Och så sant Herren Gud lever som förde Israel ut ur Egyptens land och gav Mose makt att hela nationerna sedan de blivit bitna av de giftiga ormarna, om de blickade upp mot ormen som han lyfte upp framför dem, och även gav honom makt att slå på klippan så att vatten kom fram, ja, jag säger er att liksom allt detta är sant, och så sant Herren Gud lever, finns det inget annat namn givet under himlen utom denne Jesus Kristus, om vilken jag har talat, varigenom människan kan bli frälst." 2 Ne 25:20

"Ty vi arbetar flitigt med att skriva för att förmå våra barn, och likaså våra bröder, att tro på Kristus och att förlikas med Gud. Ty vi vet att det är genom nåd vi är frälsta, sedan vi har gjort allt vi kan göra." 2 Ne 25:23

"Och vi talar om Kristus, vi gläds i Kristus, vi predikar om Kristus, vi profeterar om Kristus, och vi skriver i enlighet med båra profetior så att våra barn skall kunna veta till vilken källa de kan se för att få förlåtelse för sina synder." 2 Ne 25:26

"Och se, jag säger er att den rätta vägen är att tro på Kristus och inte förneka honom. Och Kristus är Israels Helige varför ni måste böja er inför honom och tillbe honom av all er förmåga, allt ert förstånd och all er styrka samt av hela er själ. Och om ni gör detta skall ni på intet sätt drivas ut." 2 Ne 25:29

"Därför har Herren Gud givit befallning att alla människor ska ha kärlek, vilken kärlek är kristlig kärlek. Och om de inte har denna kärlek så är de ingenting." 2 Ne 26:30

Ett nytt bud

I Johannes kapitel 13 vers 34 står det: Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra, ja så som jag har älskat er, skall ni älska varandra.

Jag har funderat på detta skriftställe i en månad nu. För en månad sen hade vi hemafton om sakramentet. Vi övade på att sitta vördnadsfullt medan pappa låtsades dela ut sakramentet, vi övade på att viska så det inte hördes och vi pratade om när Jesus delade ut sakramentet och vad han sa då. Vår dotter (och vår son också i den mån han kan) har nu memorerat detta skriftställe om kärlek, för det var det vi berättade att Jesus sa när han gav sakramentet. (Vi tog med det här med att minnas honom också, om någon blir orolig.)

Vad är det då som bekymrar mig? "Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra..." På vad sätt är detta ett nytt bud? Budet att älska Gud och vår nästa har funnits sen Moselagen (och det sades säkert nån gång före det med :P), så hur kunde Kristus säga att det var ett nytt bud?

Jag har kommit fram till ett svar. Det som är nytt är tillägget: "som jag har älskat er, skall ni älska varandra." Tidigare i historien fanns inte Jesu Kristi exempel. Då var budet att älska Gud av allt sitt hjärta och sin nästa som sig själv. Med Kristus kom detta förtydligande. Så som han har älskat oss, ska vi älska varandra.

Han väntar till denna sista kväll innan han säger det. När de sett hur han osjälviskt tjänat i tre år, när han tvättat deras fötter säger han det. Det är så vi ska älska. Det är det nya budet. Följ mitt exempel, är det han säger här.

Varför? Svaret kommer i versen efter: "Om ni har kärlek till varandra skall alla förstå att ni är mina lärjungar."

Det var en ledare i kyrkan som sa att vi kan mäta hur mycket någon följer Kristus på hur den personen behandlar andra. Jag ryser vid tanken på att människor skulle se hur jag uppträder och tänka att om det är sådan man är när man är kristen, vill jag inte vara det. Det är ett stort ansvar att alltid vara ett exempel.

Jag älskar mina barn. Jag säger det till dem jämt. Jag älskar mina barn på ett sätt som jag inte älskar någon annan, och min villkorslösa kärlek till dem är nog den renaste jag hyser, även om jag älskar Kristus, min man, mina föräldrar lika mycket eller kanske mer, så är ändå den till barnen mest speciell. Men då kommer frågan: älskar jag dem så som Jesus älskade sina lärjungar? Lever jag efter det nya budet?

Tyvärr inte. Jag blir ofta trött på deras bråk, ofta tappar jag tålamodet. Det hade inte Frälsaren gjort. Så just nu frågar jag mig själv ofta: älskar jag alla människor? Gör jag det lever jag efter det gamla budet. Älskar jag på samma vis som Kristus gjorde? För gör jag det, så lever jag även efter det nya budet, och alla kan då se vems lärjunge jag är.

Detta har hänt

Idag är det tisdag. Det betyder att det bra är ett par dagar kvar till långfredag och sedan påskdagen. Vad som händer under de dagarna vet de flesta och det tänkte jag återkomma till, men låt mig berätta vad som redan hänt.

Jesus föddes i Betlehem, en mirakulös jungfrufödsel, änglarna sjöng om honom och kungar besökte honom.

Han fostrades av goda föräldrar som undervisade honom precis som han undervisade dem, när han valde att stanna i templet för att vara hos sin Fader.

Han utvalde lärjungar, apostlar, bland de enklaste av män, och predikade att vi ska likna samarien som hjälpte en främling av ett annat folk. Han lärde att kärlek är det främsta budet. Han botade sjuka, han gav hungriga mat, han befriade synderskan från dem som ville stena henne, blinda gav han synen åter, de utsötta åt han middag med. Han stillade stormen och gick på vattnet. All ära gav Han Fadern.

Förra veckan, veckan före påskveckan, var han i Betania eftersom Lasaros dött. När Maria och Marta berättade vad som hänt grät han. Han visste att döden är tillfällig, han visste att han skulle uppväcka Lasaros, men ändå grät han, för att han kände kärlek till systrarna, kände medlidande med dem i den sorg de haft sen Lasaros dog.

Han uppväckte Lasaros från de döda.

En kvinna smorde hans fötter med dyr olja och torkade bort det med sitt hår.

Länge hade han undvikit Jerusalem på grund av prästerna, men när påsken kom, reste han dit. Han red in i staden och hyllades, välkomnades som en kung. Det fanns ingen i Jerusalem som inte hört talas om honom, som inte hört om hans under, och de ville alla se honom när han nu kom tillbaka, de trodde att han skulle befria dem från romarna. Bara fem dagar senare hade de avundsjuka, maktlystna prästerna fått sin vilja igenom. Pilatus såg sig tvingad att göra dem till viljes.

Jag tycker om att läsa i Johannes vad som hände innan Getsemane. Jag älskar berättelsen om Lasaros som föregår kapitel 13, påskmåltiden i dess mest utförliga version. Vad som gör Johannes evangelium unikt i påsktider är att vi kan läsa om vad Kristus undervisade apostlarna om under deras sista stund tillsammans. Mellan kapitel 13 och 17 kan vi läsa vad som sades under skärtorsdagen, vilka tröstens ord han gav dem, vilka löften de fick, vilka bud han poängterade. Läs det gärna, tillsammans med resten av berättelsen.

Simon Dewey: She Loved Him.