I Johannes kapitel 13 vers 34 står det: Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra, ja så som jag har älskat er, skall ni älska varandra.
Jag har funderat på detta skriftställe i en månad nu. För en månad sen hade vi hemafton om sakramentet. Vi övade på att sitta vördnadsfullt medan pappa låtsades dela ut sakramentet, vi övade på att viska så det inte hördes och vi pratade om när Jesus delade ut sakramentet och vad han sa då. Vår dotter (och vår son också i den mån han kan) har nu memorerat detta skriftställe om kärlek, för det var det vi berättade att Jesus sa när han gav sakramentet. (Vi tog med det här med att minnas honom också, om någon blir orolig.)
Vad är det då som bekymrar mig? "Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra..." På vad sätt är detta ett nytt bud? Budet att älska Gud och vår nästa har funnits sen Moselagen (och det sades säkert nån gång före det med :P), så hur kunde Kristus säga att det var ett nytt bud?
Jag har kommit fram till ett svar. Det som är nytt är tillägget: "som jag har älskat er, skall ni älska varandra." Tidigare i historien fanns inte Jesu Kristi exempel. Då var budet att älska Gud av allt sitt hjärta och sin nästa som sig själv. Med Kristus kom detta förtydligande. Så som han har älskat oss, ska vi älska varandra.
Han väntar till denna sista kväll innan han säger det. När de sett hur han osjälviskt tjänat i tre år, när han tvättat deras fötter säger han det. Det är så vi ska älska. Det är det nya budet. Följ mitt exempel, är det han säger här.
Varför? Svaret kommer i versen efter: "Om ni har kärlek till varandra skall alla förstå att ni är mina lärjungar."
Det var en ledare i kyrkan som sa att vi kan mäta hur mycket någon följer Kristus på hur den personen behandlar andra. Jag ryser vid tanken på att människor skulle se hur jag uppträder och tänka att om det är sådan man är när man är kristen, vill jag inte vara det. Det är ett stort ansvar att alltid vara ett exempel.
Jag älskar mina barn. Jag säger det till dem jämt. Jag älskar mina barn på ett sätt som jag inte älskar någon annan, och min villkorslösa kärlek till dem är nog den renaste jag hyser, även om jag älskar Kristus, min man, mina föräldrar lika mycket eller kanske mer, så är ändå den till barnen mest speciell. Men då kommer frågan: älskar jag dem så som Jesus älskade sina lärjungar? Lever jag efter det nya budet?
Tyvärr inte. Jag blir ofta trött på deras bråk, ofta tappar jag tålamodet. Det hade inte Frälsaren gjort. Så just nu frågar jag mig själv ofta: älskar jag alla människor? Gör jag det lever jag efter det gamla budet. Älskar jag på samma vis som Kristus gjorde? För gör jag det, så lever jag även efter det nya budet, och alla kan då se vems lärjunge jag är.
Jag har funderat på detta skriftställe i en månad nu. För en månad sen hade vi hemafton om sakramentet. Vi övade på att sitta vördnadsfullt medan pappa låtsades dela ut sakramentet, vi övade på att viska så det inte hördes och vi pratade om när Jesus delade ut sakramentet och vad han sa då. Vår dotter (och vår son också i den mån han kan) har nu memorerat detta skriftställe om kärlek, för det var det vi berättade att Jesus sa när han gav sakramentet. (Vi tog med det här med att minnas honom också, om någon blir orolig.)
Vad är det då som bekymrar mig? "Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra..." På vad sätt är detta ett nytt bud? Budet att älska Gud och vår nästa har funnits sen Moselagen (och det sades säkert nån gång före det med :P), så hur kunde Kristus säga att det var ett nytt bud?
Jag har kommit fram till ett svar. Det som är nytt är tillägget: "som jag har älskat er, skall ni älska varandra." Tidigare i historien fanns inte Jesu Kristi exempel. Då var budet att älska Gud av allt sitt hjärta och sin nästa som sig själv. Med Kristus kom detta förtydligande. Så som han har älskat oss, ska vi älska varandra.
Han väntar till denna sista kväll innan han säger det. När de sett hur han osjälviskt tjänat i tre år, när han tvättat deras fötter säger han det. Det är så vi ska älska. Det är det nya budet. Följ mitt exempel, är det han säger här.
Varför? Svaret kommer i versen efter: "Om ni har kärlek till varandra skall alla förstå att ni är mina lärjungar."
Det var en ledare i kyrkan som sa att vi kan mäta hur mycket någon följer Kristus på hur den personen behandlar andra. Jag ryser vid tanken på att människor skulle se hur jag uppträder och tänka att om det är sådan man är när man är kristen, vill jag inte vara det. Det är ett stort ansvar att alltid vara ett exempel.
Jag älskar mina barn. Jag säger det till dem jämt. Jag älskar mina barn på ett sätt som jag inte älskar någon annan, och min villkorslösa kärlek till dem är nog den renaste jag hyser, även om jag älskar Kristus, min man, mina föräldrar lika mycket eller kanske mer, så är ändå den till barnen mest speciell. Men då kommer frågan: älskar jag dem så som Jesus älskade sina lärjungar? Lever jag efter det nya budet?
Tyvärr inte. Jag blir ofta trött på deras bråk, ofta tappar jag tålamodet. Det hade inte Frälsaren gjort. Så just nu frågar jag mig själv ofta: älskar jag alla människor? Gör jag det lever jag efter det gamla budet. Älskar jag på samma vis som Kristus gjorde? För gör jag det, så lever jag även efter det nya budet, och alla kan då se vems lärjunge jag är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar