tisdag 21 april 2009

Den enkla lösningen

Jag har kommit fram till att livet vore mycket enklare om jag var galen. Om jag helt enkelt tappade förståndet. Inte var vid mina sinnens fulla bruk.

Kanske att jag då inte skulle behöva vara så stark hela tiden. Kanske gjorde det inget om jag bröt ihop och faktiskt inte reste mig igen. Om jag var galen skulle jag inte behöva räkna ut vad som är bäst för alla. Jag skulle slippa försöka väga ihop alla komponenter om och om och om igen och försöka komma på vad som gör flest personer mest lyckliga och sen begrunda vad som är Guds vilja.

Ibland blir jag trött. Ibland, bara ibland, tänker jag att det skulle vara skönt om jag var galen. Om jag slapp stå till svars för saker, slapp ta konsekvenser, slapp välja rätt och veta vad som är rätt.

Ibland tror jag att jag kommer tappa förståndet av att behöva förhålla mig till livet, aldrig kunna stå på behaglig neutral mark. Men jag gör aldrig det. Jag borstar av mig och reser mig och börjar om. Och börjar om.

Jag vill ju göra rätt. Jag vill överlämna min fria vilja till Herren, vill vara ödmjuk, följsam och läraktig. Men det hade varit lättare om det bara fanns en väg att gå, och inte miljoners miljarder alternativ.

Eftersom jag inte är galen får jag fortsätta som jag gör. I tro och tålamod.

3 kommentarer:

Anonym sa...

"I hear you, sister." [Och sen skrattar jag hest, från mitt höga torn där jag sitter inlåst och sätter eld på prylar.]

Hanna sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Hanna sa...

Lol! Stor kram från the mad cousin in the attic.