Tre råd om familjen

David Bednars tal på senaste konferensen är ett av favoriterna. För er som missat det kommer här lite reklam och en länk som man fiffigt kan klicka på och läsa talet direkt. =)

Han baserar talet på ett råd en biskop får i Läran och Förbunden 93:50 angående sin familj: "flitigare och mer sysselsatta hemma och alltid ber". De tre råd han sedan ger är att vi ska uttrycka kärlek och visa den, bära vårt vittnesbörd och leva det samt vara mer konsekventa.

För alla som lever i familjer är dessa tre råd och allt han säger däremellan av största vikt. Han säger att den som säger att han älskar sin familj, men inte visar det, är en hycklare. Han säger att vi som familjer blir välsignade för att vi är konsekventa i våra försök att följa uppmaningarna angående familjen, trots att den enskilda hemaftonen känns stökig. Om ni missade lördagmorgonens session så läs talet. Om ni såg talet, läs det igen. =)

More Diligent and Concerned at Home - David Bednar, apostel.

Hemmet är som himlen, del3

Hämtat från LoF 109, invigningsbönen av Kirtland tempel.

Templet är en plats där:
- Människosonen kan uppenbara sig för sitt folk
- alla inträden och hälsningar kan se i Herrens namn
- Hans heliga närvaro ständigt kan vara
- alla människor som träder över tröskeln kan känna Herrens kraft och känna sig tvugna att erkänna att han har helgat det och att det är hans hus
- alla som tilber Gud kan bli undervisade om visdomsord ur de bästa böcker
- dina tjänare skall kunna gå ut från detta hus beväpnade med din kraft och att ditt namn må vara över dem och din härlighet runtomkring dem och att dina änglar får befallning om dem
- tjänarna kan i sanning bära mycket stora och härliga budskap från denna plats

Och listan kan bli lång.

Templet är ett hus för:
- bön
- fasta
- tro
- lärdom
- härlighet
- ordning

Jag vill inte dra denna liknelse för långt, oroa er inte. Men jag tänker att templet trots allt är Guds hus, vår himmelske Faders boning (den vi känner till, den i himlen vet vi inte lika mycket om) och han är vår förebild. Vi vill sätta våra liv efter hans mönster. Vi ingår inte heliga förbund i våra hem, men våra hem kan ändå vara invigda åt Herren. Våra hem kan ha många, många av dessa attribut som Joseph Smith här tillskriver templet.

Hemmet kan absolut vara ett hus för bön, fasta, tro, lärdom, härlighet och ordning. Det kan vara ett hus där Kristus uppenbarar sig i det lilla: genom svar på böner, genom skrifterna, genom tjänande. När vi kommer hem och talar med varandra hemma gör vi det i respekt. Hans Andes närvaro kan vara där alltid. Människor som besöker våra hem kan känna att där finns en särskild stämning. När vi tillber Gud i våra hem kan vi bli undervisade och lära oss tillsammans.

Och visst är det så att våra barn kan vara beskyddade när de lämnar hemmet för skolan (eller mission!) genom familjebönens kraft. Som vi läser i 2 Nephi: Över varje Sions boning skall vara ett värn.

Nu har jag startat tankeprocessen. Nu kan man läsa vidare lite varstans tror jag och lära sig mer, se fler paralleller. Men det svåra är att praktisera det hela, tycker jag. Självklart gör vi mycket rätt, men en del vanor är svåra att förändra. Ändå trorjag att det är bara genom att praktisera, genom erfarenhet, som vi helt kan förstå kraften som finns i ett hem där Anden trivs.

Hemmet är som himlen, del2

Vad jag kom på att jag ville studera för att lära mig mer om mitt hem som en helig plats, var templet. Jag har helt enkelt läst om templet i skrifterna och funderat på hur jag kan applicera det som står på mitt hem.

En av de händelser som kom till mig, är när Kristus rensar templet ett par dagar före sin död.

"De kom till Jerusalem, och Jesus gick in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde och köpte. Han slog omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, och han tillät inte att man bar på något över tempelplatsen. Han undervisade dem och sade: Är det inte skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste." (Mark 11:15-17)

"Sedan gick Jesus in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde där. Han sade till dem: Det står skrivet: Mitt hus skall vara ett bönens hus. Men ni har gjort det till ett rövarnäste." (Lukas 19:45-46)

Är våra hem ett bönens hus? Eller är de ibland ett rövarnäste? Jag menar inte att vi säljer och köper eller växlar pengar. Men gör vi sådant hemma som gör att Guds Ande inte kan trivas där, och att det därför behöver "rensas"?

Visst behöver vi rensa ut och städa våra hem för att både vi och Anden ska trivas där, hålla snyggt och ordning, men hur ofta rensar vi ut hemma andligt? Omvärderar vilka teveprogram vi ser på, på vad sätt vi talar, hur vi fördelar vår tid? Om Kristus besöke oss, skulle han tycka att vårt hem behövde rensas? Håller vi det heligt, som är heligt?

Här kan jag citera John Bytheway, orkar ni det? Det blir lite långt kanske. Jag kör i vind. =)

"Imagine pulling a TV or VCR into the chapel and showing a tape of the sitcom Friends. Imagine how we would grimace at the sexual innuendos. Imagine how we would wince at the Lord's name being taken in vain. We would consider it terribly inappropriate to watch a show like that in the chapel. But the definition we just read from the Bible Dictionary states the the home is a more sacred place than the stake centre (...). In fact, the only place that can compare to the sacredness of the home is the temple. I don't even want to think about viewing a sitcome like Friends in the temple. The idea alone makes my skin crawl." (When times are tough, s. 68-69)

Jag säger inte att vi måste sluta se på Vänner. Jag säger bara att jag tror att jag behöver göra en vårstädning av mitt hem, både andligt och timligt, så att säga. Jag tror det finns mer att lära av Jesu exempel än vi först trodde. Templet rensades - våra hem kan behöva samma behandling för att komma på rätt kurs igen. Ett bönens hus innebär inte bara ett hus där man ber, som jag ser det, utan även ett hus där böner kan besvaras. Och hur ska Gud kunna svara på våra böner om vi är på en plats där vi inte kan vara mottagliga?

Ps. Vill bara säga att man får skratta hemma, massor. Så ingen tror att allt det här handlar om att vara allvarlig jämt. =)

Hemmet är som himlen, del1

Elder Stevenson höll ett tal som heter "Sacred homes, Sacred temples," på aprilkonferensen där han pratade om det som står i kyrkans Bible Dictionary, att "bara hemmet är likvärdigt templet i helighet." För att skingra alla tvivel ni har om att det kan vara så, låt mig belysa några saker. Först sen kan vi gå vidare.

Det är hemma som vi utvecklas. Visst är det i templet och i kyrkan som vi ingår förbund, får kunskap och "växer upp i Herren," men det är hemma som dessa principer praktiseras. Dessutom är det hemma, med familjen - syskon, föräldrar, make - som vi stöts och blöts, lär oss att älska, lär oss osjälviskhet, lär oss se andra, förfina oss och slipa bort alla ojämna kanter. Hemmet är livets skola och livet är Herrens prövotid. Det är i hemmet den sanna undervisningen sker, det vi lär oss i kyrkan ska vara en hjälp till den undervisning som redan sker i hemmet.

Inte övertygad än?

Hemmet är där jag har flest andliga upplevelse. Självklart känner jag Anden i templet och lär mig allt möjligt där, visst får jag maningar på kyrkans möten och under stavs- och generalkonferenser. Men det är fortfarande hemma som de flesta andliga erfarenheter äger rum.

När jag står på knä i innerlig, tårfylld bön är jag hemma. När jag läser skrifterna och får undervisning är jag hemma. Det är hemma som min man utövar prästadömet genom att välsigna sjuka barn, ge mig vägledning eller tröst. Det är hemma, när jag är stilla och tyst som jag hör Herren tala till mig. Det är hemma som mina barn säger saker som får mig att inse hur Gud ser på mig, hur han är min Far precis som jag är mor åt mina små. Det är hemma, sena kvällar när barnen sover, som jag och min man kan komma att tala om Gud och bygga upp varandra i förtroliga samtal.

Hemmet kan vara lika heligt som templet. Imorgon ska jag skriva om hur vi gör det. Inte för att jag vet svaret, utan för att jag studerar det och försöker lära mig.

För tänk om hemmet faktiskt var en helig plats på så vis att vi automatiskt förändrade vårt tal och språk när vi kom dit, för att där finns en påtaglig stämning av den Helige Anden. Hur många andliga erfarenheter skulle vi få då, och hur skulle det påverka våra barn?