Tre råd om familjen

David Bednars tal på senaste konferensen är ett av favoriterna. För er som missat det kommer här lite reklam och en länk som man fiffigt kan klicka på och läsa talet direkt. =)

Han baserar talet på ett råd en biskop får i Läran och Förbunden 93:50 angående sin familj: "flitigare och mer sysselsatta hemma och alltid ber". De tre råd han sedan ger är att vi ska uttrycka kärlek och visa den, bära vårt vittnesbörd och leva det samt vara mer konsekventa.

För alla som lever i familjer är dessa tre råd och allt han säger däremellan av största vikt. Han säger att den som säger att han älskar sin familj, men inte visar det, är en hycklare. Han säger att vi som familjer blir välsignade för att vi är konsekventa i våra försök att följa uppmaningarna angående familjen, trots att den enskilda hemaftonen känns stökig. Om ni missade lördagmorgonens session så läs talet. Om ni såg talet, läs det igen. =)

More Diligent and Concerned at Home - David Bednar, apostel.

Älskar

Min dotter skulle berätta hur mycket hon älskar mig. Hon ville vara säker på att jag förstod att hon älskade mig mest.

"Mamma, jag älskar dig mer än Jesus gör!"

"Oj, det var mycket!" svarade jag och tänkte att det gör hon nog inte, men det var rart.

Sen tänkte hon efter. Hon kände sig inte helt nöjd.

"Mamma, jag älskar dig mer än mormor gör!" Nu såg hon nöjd ut.

Hon kunde inte komma på någon som kan älska mer, än en mamma. Det känns som ett gott betyg.

Hemaftonsglädje

I måndags hade vi en skön hemafton.

Ett tag har jag känt att våra barn får höra för många förmaningar. Visserligen för att de ofta är trotsiga och bråkiga som små barn är, men ändå. Visst leker vi och så på hemafton, men lektionerna blir ibland pekpinnar. Självklart vill vi lära barnen berättelserna ur skrifterna och vad som är rätt och fel, men på nåt vänster så kände jag att vi behövde en hemafton som bara skulle skapa en stämning i barnens hjärtan av att vi älskar varandra i vår familj och därför vill vi vara tillsammans och vara snälla mot varandra. Dessutom hade jag saknat barnen nåt förfärligt när de var på dagis under dagen.

Så på väg hem från dagis handlade vi kokos. Detta var stort. Vi skulle nämligen göra kokosbollar när vi kom hem. Kokosbollar.

Det skulle vara en överaskning för pappa. Bara vi visste. En var fick man smaka när de var färdigrullade, sen fick de vila i kylen. Jag slog på stort och rullade köttbullar á la julafton till middag och barnen var på gott humör.

Pappa kom hem. Vår pojk utbrister: kokosbollar!! Det var hans sätt att förmedla överraskningen.

Efter middagen dukade vi av, sjöng inledningssången och jag tog fram barnens djurmemory. Detta var lektionen: Gud har skapat alla djur. Vi ägnade ca 90 sekunder åt detta. Sen spelade vi memory och åt kokosbollar tills fatet var tomt. Vi skrattade.

Ibland är det viktigast att bara vara. Föreläsa gör föräldrar ändå.

Ett nytt bud

I Johannes kapitel 13 vers 34 står det: Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra, ja så som jag har älskat er, skall ni älska varandra.

Jag har funderat på detta skriftställe i en månad nu. För en månad sen hade vi hemafton om sakramentet. Vi övade på att sitta vördnadsfullt medan pappa låtsades dela ut sakramentet, vi övade på att viska så det inte hördes och vi pratade om när Jesus delade ut sakramentet och vad han sa då. Vår dotter (och vår son också i den mån han kan) har nu memorerat detta skriftställe om kärlek, för det var det vi berättade att Jesus sa när han gav sakramentet. (Vi tog med det här med att minnas honom också, om någon blir orolig.)

Vad är det då som bekymrar mig? "Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra..." På vad sätt är detta ett nytt bud? Budet att älska Gud och vår nästa har funnits sen Moselagen (och det sades säkert nån gång före det med :P), så hur kunde Kristus säga att det var ett nytt bud?

Jag har kommit fram till ett svar. Det som är nytt är tillägget: "som jag har älskat er, skall ni älska varandra." Tidigare i historien fanns inte Jesu Kristi exempel. Då var budet att älska Gud av allt sitt hjärta och sin nästa som sig själv. Med Kristus kom detta förtydligande. Så som han har älskat oss, ska vi älska varandra.

Han väntar till denna sista kväll innan han säger det. När de sett hur han osjälviskt tjänat i tre år, när han tvättat deras fötter säger han det. Det är så vi ska älska. Det är det nya budet. Följ mitt exempel, är det han säger här.

Varför? Svaret kommer i versen efter: "Om ni har kärlek till varandra skall alla förstå att ni är mina lärjungar."

Det var en ledare i kyrkan som sa att vi kan mäta hur mycket någon följer Kristus på hur den personen behandlar andra. Jag ryser vid tanken på att människor skulle se hur jag uppträder och tänka att om det är sådan man är när man är kristen, vill jag inte vara det. Det är ett stort ansvar att alltid vara ett exempel.

Jag älskar mina barn. Jag säger det till dem jämt. Jag älskar mina barn på ett sätt som jag inte älskar någon annan, och min villkorslösa kärlek till dem är nog den renaste jag hyser, även om jag älskar Kristus, min man, mina föräldrar lika mycket eller kanske mer, så är ändå den till barnen mest speciell. Men då kommer frågan: älskar jag dem så som Jesus älskade sina lärjungar? Lever jag efter det nya budet?

Tyvärr inte. Jag blir ofta trött på deras bråk, ofta tappar jag tålamodet. Det hade inte Frälsaren gjort. Så just nu frågar jag mig själv ofta: älskar jag alla människor? Gör jag det lever jag efter det gamla budet. Älskar jag på samma vis som Kristus gjorde? För gör jag det, så lever jag även efter det nya budet, och alla kan då se vems lärjunge jag är.