Idag är det tisdag. Det betyder att det bra är ett par dagar kvar till långfredag och sedan påskdagen. Vad som händer under de dagarna vet de flesta och det tänkte jag återkomma till, men låt mig berätta vad som redan hänt.
Jesus föddes i Betlehem, en mirakulös jungfrufödsel, änglarna sjöng om honom och kungar besökte honom.
Han fostrades av goda föräldrar som undervisade honom precis som han undervisade dem, när han valde att stanna i templet för att vara hos sin Fader.
Han utvalde lärjungar, apostlar, bland de enklaste av män, och predikade att vi ska likna samarien som hjälpte en främling av ett annat folk. Han lärde att kärlek är det främsta budet. Han botade sjuka, han gav hungriga mat, han befriade synderskan från dem som ville stena henne, blinda gav han synen åter, de utsötta åt han middag med. Han stillade stormen och gick på vattnet. All ära gav Han Fadern.
Förra veckan, veckan före påskveckan, var han i Betania eftersom Lasaros dött. När Maria och Marta berättade vad som hänt grät han. Han visste att döden är tillfällig, han visste att han skulle uppväcka Lasaros, men ändå grät han, för att han kände kärlek till systrarna, kände medlidande med dem i den sorg de haft sen Lasaros dog.
Han uppväckte Lasaros från de döda.
En kvinna smorde hans fötter med dyr olja och torkade bort det med sitt hår.
Länge hade han undvikit Jerusalem på grund av prästerna, men när påsken kom, reste han dit. Han red in i staden och hyllades, välkomnades som en kung. Det fanns ingen i Jerusalem som inte hört talas om honom, som inte hört om hans under, och de ville alla se honom när han nu kom tillbaka, de trodde att han skulle befria dem från romarna. Bara fem dagar senare hade de avundsjuka, maktlystna prästerna fått sin vilja igenom. Pilatus såg sig tvingad att göra dem till viljes.
Jag tycker om att läsa i Johannes vad som hände innan Getsemane. Jag älskar berättelsen om Lasaros som föregår kapitel 13, påskmåltiden i dess mest utförliga version. Vad som gör Johannes evangelium unikt i påsktider är att vi kan läsa om vad Kristus undervisade apostlarna om under deras sista stund tillsammans. Mellan kapitel 13 och 17 kan vi läsa vad som sades under skärtorsdagen, vilka tröstens ord han gav dem, vilka löften de fick, vilka bud han poängterade. Läs det gärna, tillsammans med resten av berättelsen.
Jesus föddes i Betlehem, en mirakulös jungfrufödsel, änglarna sjöng om honom och kungar besökte honom.
Han fostrades av goda föräldrar som undervisade honom precis som han undervisade dem, när han valde att stanna i templet för att vara hos sin Fader.
Han utvalde lärjungar, apostlar, bland de enklaste av män, och predikade att vi ska likna samarien som hjälpte en främling av ett annat folk. Han lärde att kärlek är det främsta budet. Han botade sjuka, han gav hungriga mat, han befriade synderskan från dem som ville stena henne, blinda gav han synen åter, de utsötta åt han middag med. Han stillade stormen och gick på vattnet. All ära gav Han Fadern.
Förra veckan, veckan före påskveckan, var han i Betania eftersom Lasaros dött. När Maria och Marta berättade vad som hänt grät han. Han visste att döden är tillfällig, han visste att han skulle uppväcka Lasaros, men ändå grät han, för att han kände kärlek till systrarna, kände medlidande med dem i den sorg de haft sen Lasaros dog.
Han uppväckte Lasaros från de döda.
En kvinna smorde hans fötter med dyr olja och torkade bort det med sitt hår.
Länge hade han undvikit Jerusalem på grund av prästerna, men när påsken kom, reste han dit. Han red in i staden och hyllades, välkomnades som en kung. Det fanns ingen i Jerusalem som inte hört talas om honom, som inte hört om hans under, och de ville alla se honom när han nu kom tillbaka, de trodde att han skulle befria dem från romarna. Bara fem dagar senare hade de avundsjuka, maktlystna prästerna fått sin vilja igenom. Pilatus såg sig tvingad att göra dem till viljes.
Jag tycker om att läsa i Johannes vad som hände innan Getsemane. Jag älskar berättelsen om Lasaros som föregår kapitel 13, påskmåltiden i dess mest utförliga version. Vad som gör Johannes evangelium unikt i påsktider är att vi kan läsa om vad Kristus undervisade apostlarna om under deras sista stund tillsammans. Mellan kapitel 13 och 17 kan vi läsa vad som sades under skärtorsdagen, vilka tröstens ord han gav dem, vilka löften de fick, vilka bud han poängterade. Läs det gärna, tillsammans med resten av berättelsen.
Simon Dewey: She Loved Him.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar