Konferensen - lördagssessionerna

Vilken underbar konferens så här långt! Söndagmorgonens session ska vi se, Rasmus och jag, så fort vi lagt barnen. Men det finns att begrunda från de två sessioner som varit hittills.

För att nämna några saker, så har jag blivit påmind om:
- värdet av vördnad, något jag alltid kämpar med här hemma. Om mina barn ska uppleva hur det är att känna Anden måste Anden trivas hemma hos oss. Det är svårt att inte höja rösten åt trotsiga barn, men jag arbetar på det alltid.
- värdet av förbund och allt vi blivit lovade genom dem.
- att motgångar är något vi alla år igenom, men inte är något som ska hindra oss från att känna Guds kärlek, inte heller hindra oss från att tjäna varandra.
- att vi måste lära av det förflutna, ett ämne som jag alltid tycker om att studera.
- att inte bara tvivel, utan även missmod, distraction (störningar/förströelse) och brist på flit är motsatser till tro. Detta ska jag studera mer!
- att vi aldrig ska eller behöver klaga när hemska saker händer utan fråga: Vad kan jag lära mig?

Dessutom har jag lärt mig att offentliga böner ska hållas korta! Haha, vilken grej.

Men det bästa är de saker som den Helige Anden har undervisat mig om under tiden som jag lyssnat. Och det som kom till mig under sista talet (som handlade om bön) handlade just om vikten av att mina barn känner Anden, när jag plötsligt mindes en stark andlig upplevelse jag hade som barn, och jag funderade på hur gammal jag var då och hur gammal min dotter är.

Generalkonferensen, då när våra levande profeter talar till oss, är bland det bästa jag vet. De rustar mig inför det kommande halvåret på ett sätt som är unikt. Jag sitter som en svamp och suger åt mig och hittar tillbaka till det fokus som ofta är svårt att bibehålla. Jag är så tacksam för att jag får leva nu och lyssna till dessa goda män, och tacksam för tekniken som gör att jag både kan titta och lyssna på talen så många gånger som jag vill.