Barnen och jag sitter vid köksbordet och äter frukost. Från ingenstans, helt oplanerat, säger jag: Får jag fråga en sak? Har alla människor två ögon? JA! ropar barnen och leken fortsätter. Har alla människor bruna ögon? Nej, det finns faktiskt de som har blå och så. Har alla människor brunt hår? Har alla människor rosa tunga? En del frågor var tokiga (Mamma, alla människor har en näsa!) och andra lite intressantare. Pratar alla människor svenska? Barnen fick räkna upp alla språk de kunde (svenska, engelska, franska och thai) och jag berättade hur många språk det finns. Tror alla människor på Gud? Nej, det vet min dotter att de inte gör. Tror alla människor som tror på Gud, på samma Gud?
Denna fråga svarade barnen fel på. De visste inte att det fanns andra religioner. Vi pratade länge om att vi tror på Guden som heter vår himelske Fader men andra tror på en gud som heter Allah, Shiva och Buddha. Sen finns det de som tror på vår himmelske Fader och Jesus men som inte tror att Joseph Smith var profet. Barnen var helt med: alla människor är olika, men ändå precis samma. Vi tycker om alla människor.
Det där med att fråga om alla människor har samma hudfärg hoppade jag helt över. Jag tyckte inte det behövdes, barnen var med på noterna ändå. Men när jag hade rundat av diskussionen om religioner sa min dotter: Alla människor är inte samma i ansiktet. En del är bruna och så. Då frågade jag vilka vi kände som var bruna. Barnen räknade intressant upp barn på dagis av många olika folkgrupper och sist av allt Audrey förstås, deras fröken (en snygg kille från Afrika). Sen kom vi in på vad de brukar göra med Audrey och barnen började sjunga afrikanska sånger och dansa och lära mig hur de brukar göra. De var toksöta.
Jag var lite fascinerad. Mina barn har inga som helst fördomar mot människor som inte ser ut som de gör. Jag kände mig så tacksam för det. Jag vet inte var det beror på, men något gott finns det kanske med att bo så här i betongen i en förort där det bor människor från hela världen.
Det här med religioner kändes jättebra att ta upp eftersom min dotter pratar så mycket om kyrkan på dagis. Hon vet att de flesta andra inte tror på Gud, men nu vet hon att en del tror på andra gudar och det kanske var på tiden. Sen att hon inte kunde sluta skratta åt att det finns de som tror på en gud som har åtta armar är okej. Hon är bara fem. =)
Denna fråga svarade barnen fel på. De visste inte att det fanns andra religioner. Vi pratade länge om att vi tror på Guden som heter vår himelske Fader men andra tror på en gud som heter Allah, Shiva och Buddha. Sen finns det de som tror på vår himmelske Fader och Jesus men som inte tror att Joseph Smith var profet. Barnen var helt med: alla människor är olika, men ändå precis samma. Vi tycker om alla människor.
Det där med att fråga om alla människor har samma hudfärg hoppade jag helt över. Jag tyckte inte det behövdes, barnen var med på noterna ändå. Men när jag hade rundat av diskussionen om religioner sa min dotter: Alla människor är inte samma i ansiktet. En del är bruna och så. Då frågade jag vilka vi kände som var bruna. Barnen räknade intressant upp barn på dagis av många olika folkgrupper och sist av allt Audrey förstås, deras fröken (en snygg kille från Afrika). Sen kom vi in på vad de brukar göra med Audrey och barnen började sjunga afrikanska sånger och dansa och lära mig hur de brukar göra. De var toksöta.
Jag var lite fascinerad. Mina barn har inga som helst fördomar mot människor som inte ser ut som de gör. Jag kände mig så tacksam för det. Jag vet inte var det beror på, men något gott finns det kanske med att bo så här i betongen i en förort där det bor människor från hela världen.
Det här med religioner kändes jättebra att ta upp eftersom min dotter pratar så mycket om kyrkan på dagis. Hon vet att de flesta andra inte tror på Gud, men nu vet hon att en del tror på andra gudar och det kanske var på tiden. Sen att hon inte kunde sluta skratta åt att det finns de som tror på en gud som har åtta armar är okej. Hon är bara fem. =)
1 kommentar:
haha.. underbart!
Skicka en kommentar