Hämtat från LoF 109, invigningsbönen av Kirtland tempel.
Templet är en plats där:
- Människosonen kan uppenbara sig för sitt folk
- alla inträden och hälsningar kan se i Herrens namn
- Hans heliga närvaro ständigt kan vara
- alla människor som träder över tröskeln kan känna Herrens kraft och känna sig tvugna att erkänna att han har helgat det och att det är hans hus
- alla som tilber Gud kan bli undervisade om visdomsord ur de bästa böcker
- dina tjänare skall kunna gå ut från detta hus beväpnade med din kraft och att ditt namn må vara över dem och din härlighet runtomkring dem och att dina änglar får befallning om dem
- tjänarna kan i sanning bära mycket stora och härliga budskap från denna plats
Och listan kan bli lång.
Templet är ett hus för:
- bön
- fasta
- tro
- lärdom
- härlighet
- ordning
Jag vill inte dra denna liknelse för långt, oroa er inte. Men jag tänker att templet trots allt är Guds hus, vår himmelske Faders boning (den vi känner till, den i himlen vet vi inte lika mycket om) och han är vår förebild. Vi vill sätta våra liv efter hans mönster. Vi ingår inte heliga förbund i våra hem, men våra hem kan ändå vara invigda åt Herren. Våra hem kan ha många, många av dessa attribut som Joseph Smith här tillskriver templet.
Hemmet kan absolut vara ett hus för bön, fasta, tro, lärdom, härlighet och ordning. Det kan vara ett hus där Kristus uppenbarar sig i det lilla: genom svar på böner, genom skrifterna, genom tjänande. När vi kommer hem och talar med varandra hemma gör vi det i respekt. Hans Andes närvaro kan vara där alltid. Människor som besöker våra hem kan känna att där finns en särskild stämning. När vi tillber Gud i våra hem kan vi bli undervisade och lära oss tillsammans.
Och visst är det så att våra barn kan vara beskyddade när de lämnar hemmet för skolan (eller mission!) genom familjebönens kraft. Som vi läser i 2 Nephi: Över varje Sions boning skall vara ett värn.
Nu har jag startat tankeprocessen. Nu kan man läsa vidare lite varstans tror jag och lära sig mer, se fler paralleller. Men det svåra är att praktisera det hela, tycker jag. Självklart gör vi mycket rätt, men en del vanor är svåra att förändra. Ändå trorjag att det är bara genom att praktisera, genom erfarenhet, som vi helt kan förstå kraften som finns i ett hem där Anden trivs.
Templet är en plats där:
- Människosonen kan uppenbara sig för sitt folk
- alla inträden och hälsningar kan se i Herrens namn
- Hans heliga närvaro ständigt kan vara
- alla människor som träder över tröskeln kan känna Herrens kraft och känna sig tvugna att erkänna att han har helgat det och att det är hans hus
- alla som tilber Gud kan bli undervisade om visdomsord ur de bästa böcker
- dina tjänare skall kunna gå ut från detta hus beväpnade med din kraft och att ditt namn må vara över dem och din härlighet runtomkring dem och att dina änglar får befallning om dem
- tjänarna kan i sanning bära mycket stora och härliga budskap från denna plats
Och listan kan bli lång.
Templet är ett hus för:
- bön
- fasta
- tro
- lärdom
- härlighet
- ordning
Jag vill inte dra denna liknelse för långt, oroa er inte. Men jag tänker att templet trots allt är Guds hus, vår himmelske Faders boning (den vi känner till, den i himlen vet vi inte lika mycket om) och han är vår förebild. Vi vill sätta våra liv efter hans mönster. Vi ingår inte heliga förbund i våra hem, men våra hem kan ändå vara invigda åt Herren. Våra hem kan ha många, många av dessa attribut som Joseph Smith här tillskriver templet.
Hemmet kan absolut vara ett hus för bön, fasta, tro, lärdom, härlighet och ordning. Det kan vara ett hus där Kristus uppenbarar sig i det lilla: genom svar på böner, genom skrifterna, genom tjänande. När vi kommer hem och talar med varandra hemma gör vi det i respekt. Hans Andes närvaro kan vara där alltid. Människor som besöker våra hem kan känna att där finns en särskild stämning. När vi tillber Gud i våra hem kan vi bli undervisade och lära oss tillsammans.
Och visst är det så att våra barn kan vara beskyddade när de lämnar hemmet för skolan (eller mission!) genom familjebönens kraft. Som vi läser i 2 Nephi: Över varje Sions boning skall vara ett värn.
Nu har jag startat tankeprocessen. Nu kan man läsa vidare lite varstans tror jag och lära sig mer, se fler paralleller. Men det svåra är att praktisera det hela, tycker jag. Självklart gör vi mycket rätt, men en del vanor är svåra att förändra. Ändå trorjag att det är bara genom att praktisera, genom erfarenhet, som vi helt kan förstå kraften som finns i ett hem där Anden trivs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar