Guds moder

På juldagen såg jag en italiensk film som heter "Den heliga familjen". Trots att bilden som visades kanske inte var precis som jag tror det var, tyckte jag mycket om den. Huvudpersonen var nog Josef, och offret som han fick göra för att hålla sig borta från sin hemstad och sitt arbete under hela den långa tid som gick innan Herodes hade dött och hotet mot Jesus var borta. I filmen älskade han både Maria och Jesus väldigt mycket, men hade stundtals sina tvivel på om Jesus verkligen var Guds son.

Vid ett tillfälle när det äkta paret pratar enskilt på kvällen, ger Josef sin fru en komplimang. Han säger: Om det är så att Gud har en mor, så skulle hon ha ditt ansikte.

Jag tyckte det var romantiskt och vackert sagt, men det tog någon vecka innan de lite större insikterna kom. Jag tänkte först att Josef är den enda man i världen som kan säga så till sin hustru, eftersom det var Maria som utvaldes, men jag har tänkt om lite grann.

Jesus var absolut inte vilket barn som helst, och Marias uppgift var en av de största någon människa blivit anförtrodd. Men älskar inte vår Fader även mina barn? Har han inte förhoppning om att även de ska bli gudar, medarvingar till Kristus själv? Är inte även det förtroende jag fått obegripligt stort?

Och kan då detsamma sägas om mig, som Josef sa om Maria, i denna fiktiva men tänkvärda replik? Om Gud hade en mor, om Guds älskade barn blev anförtrodda åt en jordisk kvinna, nämligen mig, hade hon då haft mitt ansikte? Hade hon haft mitt tonfall, mitt sätt att fostra i kärlek?

Jag är väldigt tacksam för Maria, för att vår himmelske Fader gett alla mödrar det högsta exemplet att följa.