Liahona kom igår, äntligen. Jag älskade Uchtdorfs budskap, om de heliga i Kirtland och den fantastiska tid som det var andligt sett. 65 av kapitlen i Läran och förbunden tog emot i Kirtland och templets invigning beskrivs som en "pingsthögtid" när Anden utgjöts i rikligt mått. Men trots de många under som människorna fick se, var det många som hade svårt att hålla fast när de förfärliga förföljelserna tog vid lite senare. Uschdorfs budskap är: håll fast lite längre.
Uchtdorf citerar LoF 88:63. "Närma er mig och jag skall närma mig er, sök mig flitigt och ni skall finna mig." Vilket löfte! Jag såg dessa ord i nytt ljus igår.
Vi hör ofta att Jesus står på andra sidan dörren och väntar, det är vi som måste öppna för honom. Detta är sant, han är där och väntar, även när vi dragit oss undan. Han ger inte upp hoppet om oss. Men vad som sägs i detta skriftställe känns än större: när vi väl bestämmer oss för att göra något åt avståndet som blivit mellan oss och Gud, när vi väl närmar oss honom, då ska han närma sig oss! Effekten måste ju bli dubbel. Det är alltså därför jag ofta känner att förlåtelsen kommer för fort, att hans kärlek brinner i mig alltför snabbt efter det att jag bett honom att ta mig tillbaka efter en tid när jag tycker mig vara för upptagen av annat i livet.
(Här kan man sluta läsa om man vill, nu fördjupas tråden på annat håll, för den intresserade.)
Jag läste The holy secret häromveckan. Den handlar om att helga sig själv, att längta efter det som är heligt. Om vi inte väljer det som är heligt i denna värld, kommer vi nämligen inte kunna bo i Guds närhet. Varför skulle vi vilja leva på en helig plats med Gud i nästa liv om vi inte är särskilt intresserade av att leva rena, heliga liv i detta? menar författaren. Detta går hand i hand med de många uppmaningar som följer på det tidigare citerade skriftstället ur olivbladet, LoF kapitel 88.
Låt mig bara citera några av dessa uppmaningar som jag rannsakade igårkväll. De kändes som gjorda att basera mål på. Inte nyårslöften, utan mål - målsättningar att sträva mot för att låta själen genomgå en fas av förädling och helgelse. Allt ur 88, korta delar eller hela verser.
Närma er mig och jag skall närma mig er, sök mig flitigt och ni skall finna mig... (v63)
Och vad ni ber Fadern om i mitt namn som är lämpligt för er, skall bli er givet. (v.64)
Och om ni har blicken fäst endast på min ära skall hela er kropp vara fylld med ljus och det skall inte finnas något mörker i er... (v. 67)
Heliggör er därför så att ni har endast Gud i sinnet... (v. 68)
... Kasta bort era onyttiga tankar och ert överdrivna skratt långt bort från er. (v 69)
Den som söker mig tidigt skall finna mig och skall inte bli övergiven. (v. 83)
Förbli i den frihet varmed ni har gjorts fria.
Snärj er inte i synd
utan håll era händer rena tills Herren kommer. (v. 86)
Upphör därför med
allt ert lättsinniga tal,
med allt skratt,
med alla era vällustiga begär,
med allt ert högmod
och lättsinne,
och med alla era ogudaktiga gärningar. (v. 121)
Se till att ni älskar varandra.
Upphör att vara giriga.
Lär er att ge till varandra som evangeliet kräver. (v. 123)
Upphör att vara lata.
Upphör att vara orena.
Upphör att finna fel med varandra.
Upphör att sova längre än nödvändigt.
Gå till sängs tidigt så att ni inte blir trötta.
Stig upp tidigt så att era kroppar och era sinnen kan bli styrkta. (v 124)
Och framförallt: Klä i med kärlekens band, som med en mantel som är fullkomlighetens och fridens band. (v 125)
Be alltid tills jag kommer, så att ni inte tröttnar... (V 126).
När vi döptes blev vi rena och frigjorda från våra tidigare misstag. Genom nåden, priset som betalades för oss, blev vi fria och Herren uppmanar oss här att förbli i den frihet varmed vi gjorts fria. Vi ska heliggöra oss själva så att vi endast har Gud i sinnet. Och hur gör vi det? Jo, genom de uppmaningar som följer sedan, från vers 121 och frammåt.
Jag kunde lätt tillägga en personlig tillämpning eller kommentar till var och en av dessa uppmaningar. Kanske finns det fler som behöver hjälp att formulera exakt vad det är som behöver förändras eller förbättras, förädlas. Jag tyckte detta var ett bra ställe att börja.
Uchtdorf citerar LoF 88:63. "Närma er mig och jag skall närma mig er, sök mig flitigt och ni skall finna mig." Vilket löfte! Jag såg dessa ord i nytt ljus igår.
Vi hör ofta att Jesus står på andra sidan dörren och väntar, det är vi som måste öppna för honom. Detta är sant, han är där och väntar, även när vi dragit oss undan. Han ger inte upp hoppet om oss. Men vad som sägs i detta skriftställe känns än större: när vi väl bestämmer oss för att göra något åt avståndet som blivit mellan oss och Gud, när vi väl närmar oss honom, då ska han närma sig oss! Effekten måste ju bli dubbel. Det är alltså därför jag ofta känner att förlåtelsen kommer för fort, att hans kärlek brinner i mig alltför snabbt efter det att jag bett honom att ta mig tillbaka efter en tid när jag tycker mig vara för upptagen av annat i livet.
(Här kan man sluta läsa om man vill, nu fördjupas tråden på annat håll, för den intresserade.)
Jag läste The holy secret häromveckan. Den handlar om att helga sig själv, att längta efter det som är heligt. Om vi inte väljer det som är heligt i denna värld, kommer vi nämligen inte kunna bo i Guds närhet. Varför skulle vi vilja leva på en helig plats med Gud i nästa liv om vi inte är särskilt intresserade av att leva rena, heliga liv i detta? menar författaren. Detta går hand i hand med de många uppmaningar som följer på det tidigare citerade skriftstället ur olivbladet, LoF kapitel 88.
Låt mig bara citera några av dessa uppmaningar som jag rannsakade igårkväll. De kändes som gjorda att basera mål på. Inte nyårslöften, utan mål - målsättningar att sträva mot för att låta själen genomgå en fas av förädling och helgelse. Allt ur 88, korta delar eller hela verser.
Närma er mig och jag skall närma mig er, sök mig flitigt och ni skall finna mig... (v63)
Och vad ni ber Fadern om i mitt namn som är lämpligt för er, skall bli er givet. (v.64)
Och om ni har blicken fäst endast på min ära skall hela er kropp vara fylld med ljus och det skall inte finnas något mörker i er... (v. 67)
Heliggör er därför så att ni har endast Gud i sinnet... (v. 68)
... Kasta bort era onyttiga tankar och ert överdrivna skratt långt bort från er. (v 69)
Den som söker mig tidigt skall finna mig och skall inte bli övergiven. (v. 83)
Förbli i den frihet varmed ni har gjorts fria.
Snärj er inte i synd
utan håll era händer rena tills Herren kommer. (v. 86)
Upphör därför med
allt ert lättsinniga tal,
med allt skratt,
med alla era vällustiga begär,
med allt ert högmod
och lättsinne,
och med alla era ogudaktiga gärningar. (v. 121)
Se till att ni älskar varandra.
Upphör att vara giriga.
Lär er att ge till varandra som evangeliet kräver. (v. 123)
Upphör att vara lata.
Upphör att vara orena.
Upphör att finna fel med varandra.
Upphör att sova längre än nödvändigt.
Gå till sängs tidigt så att ni inte blir trötta.
Stig upp tidigt så att era kroppar och era sinnen kan bli styrkta. (v 124)
Och framförallt: Klä i med kärlekens band, som med en mantel som är fullkomlighetens och fridens band. (v 125)
Be alltid tills jag kommer, så att ni inte tröttnar... (V 126).
När vi döptes blev vi rena och frigjorda från våra tidigare misstag. Genom nåden, priset som betalades för oss, blev vi fria och Herren uppmanar oss här att förbli i den frihet varmed vi gjorts fria. Vi ska heliggöra oss själva så att vi endast har Gud i sinnet. Och hur gör vi det? Jo, genom de uppmaningar som följer sedan, från vers 121 och frammåt.
Jag kunde lätt tillägga en personlig tillämpning eller kommentar till var och en av dessa uppmaningar. Kanske finns det fler som behöver hjälp att formulera exakt vad det är som behöver förändras eller förbättras, förädlas. Jag tyckte detta var ett bra ställe att börja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar