Idag är det den 6 april. Idag skulle vi få ett tredje barn. Istället minns jag.
Under de mörkaste av dagar
blev ett ljus dem givet
oförstående, men tacksamma
gladde de sig över det nya livet
Mörkret dröjde envist kvar
men lidandet som kvinnan bebodde
fick minskat herradöme
tack vare det som nu grodde
Hopp, glädje och framtidstro var dess lön
ljuset fick starkare fäste
vädjandet förvandlades till tacksamhetsbön
En droppe blod
förtvivlat hoppet hänger kvar
tvenne droppar, trenne
skriet om räddning tilltar:
"kan Du inte se, hur mycket vi redan älskar henne?"
Förlamande sorg, cynism, likgiltighet
är dess smärtsamma skörd
förintad framtid dess innebörd
Änglar omringar den sjukes bädd
tröstande de klär henne i acceptansens skrud
hjärtat fylls till varje brädd
av den kärlek som bara kan komma från Gud.
14/1 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Lilla syster! Vad skulle vi göra utan tro... och hopp...
Klarar inte att säga detta till dig personligen så jag skriver det här: Jag har tänkt på dig hela dagen, för jag vet precis vad denna dag är för dig. Jag känner din sorg, och din fantastiska tro. Du är en fantastisk kvinna.
Kära hjärtat.... Varma kramar sänds till dig :)
Skicka en kommentar